Jag brukade kura ihop min barnkropp i en fåtölj på mitt skolbibliotek, fälla upp boken över knäna framför kaminen i stugan, ligga på mage i sängen i mitt tonårsrum med boken på kudden framför, sitta i en skev position på tåget, sittplats i 17 timmar, boken lutandes mot det utfällbara bordet, mot händerna, mot fönstret, mot någons axel.

Jag läste för pirret, för upplevelserna och känslorna och alla de saker som aldrig hände mig men som hände mig när jag läste. Och jag läste sökandes, strök under meningar som beskrev exakt hur det kändes inuti. Skrev av dem i min dagbok, hängde upp på väggen. Orden. Kanske läste jag framförallt för dem.

Jag läste så många ord att jag till sist ville skriva dem själv.

Jag är född 1993 i Kiruna, men bor sedan 2016 i Malmö. Jag har studerat på två olika skrivarlinjer och är tidigare publicerad med diktsviten Uppväxt i antologin Om hår (2015) och med diktsviten Känsloansvar i antologin Vem bryr sig? (2019). Kanske är det längtan är min debutroman.